Bangård

Bangårdar och tåg är alltid spännande. De djupa linjerna, tåg som kommer och går. Vad bär de med sig, vart ska de och varför. Många frågor och många svar. Jag vill dela med mig av en dikt av Valdemar Dahlquist. Tänkvärda ord om vår färd mot evigheten.


Jag har köpt min biljett och
står på perrongen.
Ett underligt tåg...
Det är sista gången.
Jag reser, men vet inte vart
eller hur
jag frågade om det fanns
retur
då log han i luckan och stack
ut sin näsa
och sa, att det var enkel resa.
Så ofantligt enkel.
...
Så går jag in i min sovkupé.
Tänk något bagage har jag
inte mé.
Allt verkar så underligt - här
är konduktören
men han bär ej uniform med
knappar och snören.
Han bär på en lie - jag vet
han är döden.
Han som vet slutet på
människors öden.
...
Märkvärdigt att jag inte är
rädd
jag ligger så stilla i min
bädd.
Han ler så vänligt, han
klipper biljetten
för sista resan till himmelska rätten,
han mumlar faderligt: "Det
blir inte värre.
Sov gott och lugnt, jag skall
ej väcka min herre."






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0