fotoboxen

Ännu en dag av förundran över detta smarta och envisa (väldigt envisa) folk vi kallar barn. Varför åka i pulkan när jag kan dra pulkan, inte en liten bit utan gärna så länge det går. Spelar ingen roll hur kallt det är ute, jag ska dra min pulka... just det MIN pulka.

Då vi vuxna nu verkar -i allafall i relativt stor utsträckning - vara lovligt trötta på snö, verkar våra barn aldrig tröttna. Påklädandets ångest är som bortblåst då de likt små valrossar, kan vältra sig i de kristalliserade vattendropparna.
Nej, för egen del får det gärna vara bra nu men sonen klappar händerna som en glad säl på ecstasy åt snön och hoppas nog att den stannar ett tag till...

'I'll be back', sa Kung Bore och vräkte ner ett antal cm snö till över oss! Mer snö, mer av detta vita helvete som får gamla Beda, sportige Gunnar och gamle Östen att alla uppsöka någon av våra akutmottagningar med lårbenshalsarna i en liten påse hängande i handen och tänderna i en liten ask i fickan.

Nä, nu får de vara bra.

Read my lips! No more winter!

Trafiken var också sådär kul kan tilläggas...

Ja VAB är ju inte alltid det roligaste men då kan det ju bli ett tillfälle för foto istället.

Nu när vintern har kopplat en grepp om oss som anstår Hulk Hogan, så kanske till och med hösten kan kännas lockande med sina färger och sin humanare temperatur vilken inte kräver isbjörns-looken varje dag. Var ute med min förra kamera -en Canon EOS 500D , och fotograferade en tidig september morgon i Göteborg. Som en liten tillbakablick till den varma tiden på året då kvicksilvret ju faktiskt passerade 15 grader nästan hela dygnet.